Ja idag går jag ju in i ännu en ny vecka. Sakta men säkert måste jag medge att detta går. Jag som är van vid fart och fläkt och inte behöva vänta särskilt mycket på något tycker att det går extremt sakta faktiskt.
Men som jag brukar säga: Den som väntar på något gott blir aldrig fet.
Fast i det här fallet blir jag ju fet men det gör väl inget med tanke på vad man får ut av den här otroligt långa vandringen ;)

Det känns som bra ändå med allt bebis-grejjs. Jag har som funnit lugnet och känner mig säker, oftast iaf, på min sak. Jag vet att det är verkligen det här jag vill och det känns superbra med Erik, det känns perfekt faktiskt. Så för att det inte ska finnas några tvivel kvar så är det väl lika bra att det får gro i 14 veckor till. :)

Jag hade dock gärnat vilja börja med barnrummet så jag får det perfekt till jul när det är planerat för ankomst. Men... Ja.. Vad ska jag säga? Tummen sitter lite väl långt in ibland. Men om jag/vi inte fått börja med barnrummet när jag entrar vecka 30 så kommer jag bli skogstokig. Och med tanke på hormonerna jag bär på så behövs det inte så mycket för att jag ska bli det.
Hoppas dock jag slipper ta till något crazy bitch-fit, skulle ju vara förargligt må jag tycka. Jag förstör ju så mycket med det humöret så lets hope it doesn´t have to go down that way.

Nu blir det vila ryggen lite. Känner blixtrande smärtor på högra sidan. Adjöss!