Jag har verkligen tänkt och tänkt och känt och känt och läst och läst om det här med amning och ersättning. Jag känner verkligen INTE för att amma! Vid tanken så mår jag illa och känner sånt stort obehag att jag vill inte ens ha barn längre. Det känns inte naturligt för mig för fem öre! För många så är det en självklarhet, men det är inte det för mig. Jag vet att det är bra med mamma mjölken för imunförsvaret och den biten, men vafan.. Jag amma när jag va liten och likt förbaskat var jag ju lika sjuk som om jag INTE skulle ha gjort det. Eller det är ju det folk påstår, att ungarna blir så grymt sjuka och bla bla bla.
Heads up! DET KAN DOM BLI ÄNDÅ!

Jag känner bara att det inte någonstans är bekvämt för mig att slita fram tuttarna framför folk, mitt på stan, bland mina morföräldrar eller Eriks mor/far föräldrar. Jag skräms av tanken. Jag försökte sitta igår och tänka att "åååååh va mysigt att ha ungen som en sugklocka på bröstet hela tiden, gud så praktiskt och händigt!" Men NEJ! Det känns inte bra. Inte för mig.

Det värsta med att säga det här är ju den extrema amningshysterin som är på tapeten just nu. ALLA SKA amma och därmed basta! Men man är och kommer inte att bli en dålig mamma om man väljer att INTE amma. Man är ju för tusan ingen dålig mamma om man INTE KAN amma eller hur? Det samma, tycker jag, gäller för att man inte vill. Det ska vara helt upp till en själv och folk ska fan inte lägga sig i så mycket.

Så.. Amningshysteri-trenden bryts hos mig! ;)
Adjöken!