Min ADHD utformade hjärna har ganska svårt för snabba vändningar. Om jag t.ex har ställt in mig på en sak eller har en bild om något och det visar sig inte vara/bli så som jag trott, så tar det ett tag för mig innan det sjunker in att min bild måste förändras.
Först blir det panik, sen blir det besvikelse och sen kommer det nya tänkandet med ögat för förändringarna som måste ta plats. Det är en utdragen process men i min värld fungerar det så helt enkelt.
Ibland går det snabbare att ändra min inställning, ibland tar det längre tid men såhär är det alltid.

Det kan dessutom bli tvärtom också. Att jag har dömt ut , te.x NÅGON och sen när jag då träffar personen så visar det sig att jag hade helt rätt, det är bara fel fel och åter fel. Men ju mer jag träffar m,änniskan ju mer bra saker kan jag se och så vidare. Även likadant med olika ställen och kläder osv..

Vi var ju som sagt på en visning idag och jag hade hoppats på att lägenheten skulle se bättre ut än vad den gjorde så jag slapp tänka "renoveringsobjektigt". Givetvis blev jag ju sådär besviken och otaggad för att jag hade målat upp en heeelt fel bild men nu såhär i efterhand, när det sjunkit in hur den sett ut, vad man kan göra för förbättringar osv, så känner jag mig extremt supertaggad på att få göra det här till VÅRT hem.
Men vi ser väl hur det går. Nu är jag alldeles för inställd på denna lägenhet så då kommer vi ju givetvis inte att få den så då kommer jag ju bli bevsiken över det också..
SUCK, denna onda cirkel.

Nu måste jag sova, har en tidig morgon och ett X antal uppvaknanden i natt att stå för. Adjöss!