Jag har börjat med några riktiga dumheter; hetsätning.
Jag kan bara smälla i mig en megamängd av nånting och sen sitta med ångest resten av dagen. Det resulterar ju givetvis i att humöret tryter och darling får sig en och annan sur kommentar eller min.
Kul tjej va? Mmm....

Nu har jag och lilleman bökat oss fram igenom snöovädret och kånkat upp barnvagnen på bussarna mellan Teg och sjukhuset. Ingen lätt match vill jag lova men nu är det gjort och vi har varit så duktiga!

Tur att dom är så otroligt trevliga på ortopeden, supermysiga och väldigt pedagogiska och lättsamma att ha åh göra med. Väldigt uppskattat när man är en orolig mammsing så fort man kliver in på sjukhus mark. Men allt såg då så himla fint ut! Foten hade rättat till sig oerhört mycket, alla var riktigt förvånade och jätteglada för det är ju hur bra som helst att det redan efter en gipsvecka har hunnit räta ut sig så pass mycket.
Nu bytte vi gips, och färg på gipset, samt att dom vinklade ut foten ännu mer nu så om resultatet är lika bra nästa vecka, vilket det troligtvis är, så ska dom vrida ut foten i högerläge. Dom ska nästan överdriva vinklingen för att ha lite till godo så att säga. Sen är det klart och vi ska bara byta gips varje vecka tills foten har växt och blivit så pass stor att vi kan pröva ut en skena åt honom.
Bra va?
Jag är så nöjd över lillemannen våran <3

Nu inväntar vi mormor och moster Miranda för middagssällskap. Måste lägga ihop all tvätt också för det är tvättid ikväll... Adjöken!