Jaha, då har man varit ute och gjort Umeå idag och givetvis blir man ensam nu då.
Ibland så känns det faktiskt inte så jäkla jäkligt att vara själv, det är rätt skönt men jag börjar bli irriterad över att det närmar sig slutet och jag känner mig bara mer och mer osäker och i och med det så blir jag bara mer och mer ensam. Eller det är så det känns iaf!
Nu syftar jag inte bara på att babe är ute och slirar på helgerna, men i allmänhet.. Det är väl mina crazy bitch hormoner som gör saken värre också men bortprioriterad kan jag väl säga att jag känner mig mestadels.

Men, fuck that shit. Sen när jag också fått mitt barn så kan jag vara lika jävligt och prioritera bort ALLA förutom ungen så då kan ju folk få känna på hur skoj det känns. Jag ska verkligen dyng-dissa folk. Usch och fy, bort med alla! Man klarar sig ju bäst själv ändå, det är ju bevisat gång på gång.

Åh, jävlar vilken bitterfitta jag blev nu då. Typeliskt. Först blir jag irriterad över att mina fantastiska planer blev pissade på och sen blir jag irriterad över massa annat små kraffs som egentligen inte har betydelse men bara för att jag känner mig så grinig och extremt hormonell så blir allt pest och pina och tusen gånger värre. Har t.ex skrikit rätt ut för att det inte finns NÅNTING BRA att se på tv fastän jag har nästan 1000 gigabyte, alltså 1 tb, med filmer och serier som jag inte sett allt av.
Men näee... grina och bröla för att kanalerna visar skit, fungerar ju superbra! *NOT

Usch. Jag ska lyssna lite mer på Moa Lignell, hon gör mig iaf glad, och sen ska jag ladda över lite serier på stickan innan jag intar soffläget för kvällen.
HA DE