It´s offical! Bebis kommer aldrig att komma ut. Kul unge man skaffat sig. Börjar redan med protester och trotsen i magen, känns som jag har trevliga år framför mig ;)

Givetvis är jag solo nu igen. Känns nästan som att jag blivit dumpad vissa dagar. Hormonerna gör ju givetvis inte saken bättre för det är ju dom som får mig att känna så. Det här ensamlivet är jag less på. Om bebis åtminstone kunde komma så slapp jag ju det men näe då.. Låt mamma Madde vara solo for-fucking-ever.
Storm ute, inge kul på teve, skallebank och massa upptagna eller icke närvarande vänner gör verkligen livet ännu mer wonderful..
Det ända jag gör på dagarna, som ni kanske märkt i alla dessa övertids-inlägg, är att sitta och beklaga mig över att behöva stå ut med mig själv helt ensammen.
Jag orkar inte gå ner på stan idag, som jag faktiskt tänkt, när det är storm och inte heller känner jag för att baka riktigt än. Tvätten skulle egentligen kunna tas men.. NÄÄÄ, inte nu!

Nån som har tips på hur i hela friden humöret stiger några grader och hormonerna bleknar lite?

Over and out.